livefromtolland

(Jag i ett nötskal)

Innan säkerhetskontrollen på Ambassaden stänger jag av den för att jag ändå inte får ha med den in. Smart tänker jag. Mamma tar bussen in till stockholms centrum och jag lovar ringa henne när jag är klar.
Efter ett väldigt långt tag så är jag äntligen klar och får går ner till säkerhetskontrollen igen och hämta mina saker. So far so good.
Får tillbaka min mobiltelefon och sätter på den:
"-Slå din pinkod" Ööhhhh....Great (!)

Givetvis så stänger jag aldrig av min telefon och behöver därför inte memorera min kära kod. Förren nu.
Så där står jag, ensam i Diplomatstaden utan varken mobil eller mamma. Drömläge?
Blir därför att traska 700 meter tillbaka till busshållplatsen vi kom ifrån och jaga telefon. Blinkar med hundögonen och får låna en telefon i en reception. Ringer mamma. Mamma på mindre bra humör eftersom detta tydligen är väldigt förekommande beteende hos hennes dotter. Själv vet jag inte vad hon pratar hon ?
Traskar tillbaka de 700 meterna för att komma till rätt busshållplats för att ta mig till destination:Mamma.

Men hey; Jag gick iallafall 1,4 km , det är ju positivt :)