livefromtolland

Några vet och några har jag inte berättat för.
Men våran labrador Abby har varit sjuk ett tag och det är en sjukdom som gör att hon har svårt att få ner maten till magsäcken utan spyr upp det istället. Något som kan hjälpa är att bygga en s.k. Bailey Chair vilket vi gjorde för någon vecka sedan. Hunden får sitta upp i stolen som en person för att maten/vattnet ska kunna ha en fri väg ner till magsäcken och där i behöver hunden sitta 30 minuter för att maten ska kunna åka ner. Allt detta för att, vad jag tro är bukspottskörtlen, trycker på magsäcken och hindrar hunden för att smälta maten.

Tyvärr så fungerade inte stolen utan Abby var fortfarande dålig. Hon spydde många gånger per dag och blev inte bättre. Hon fick på grund av detta också vätska i lungorna som gjorde att hon hade svårt att andas.

Så i måndags kväll togs det jobbiga beslutet att låta Abby somna in och komma till hund-himmlen. Hur svårt det än var att låta henne somna in så var det för hennes bästa. Hon kunde inte göra något längre, inte gå promenader, springa efter freesbee:n, inte springa runt på gården utan hon låg hemma och sov hela dagen.
Det sorgliga var att hon var fortfarande så glad när man kom hem och hon stod alltid vid garagedörren när man kom in eller kom och mötte en på uppfarten.

Så på tisdag morgonen fick jag säga Hej Då till Abby för sista gången och det var riktigt jävla jobbigt. JAg grät som om det vore min egna hund - det är galet hur fäst man kan bli vid en hund. Efter 10,5 månad och hon och jag var bästa vänner.
Hon sov i min säng i smyg (jag kunde höra hennes snarkningar från mitt rum när jag kom hem till mitt nersläckta rum) - hon var den första jag mötte vid dörren, hon var min hämta-upp-Maddie-vid-bussen-kompis och så var hon den som låg i min dörröppning och vaktade mitt rum.

♥

Jag kommer sakna denna söta chokladbruna änglen enormt mycket. Jag blir till och med tårögd bara att skriva om henne. Hon kommer alltid finnas i våra hjärtan och titta ner på oss.

♥ May you rest in peace Abbadoo ♥